av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Vi ser i dag att allt fler arbetstillfällen samlas i och omkring våra storstäder samtidigt som det råder bostadsbrist just där.
Med en fungerande kollektivtrafik skulle områden inom rimliga pendlingsavstånd lätta på bostadstrycket.
Ett av problemen är att vi saknar robusthet och en attraktiv tidtabell för att människor ska kunna ta sig till och från sina arbeten vid tidpunkter som lämpar sig för ett fungerande vardagsliv.
De prioriteringsregler vi nu styrs av missgynnar arbetspendling så till den milda grad att ett knökfullt pendeltåg med studie- och arbetspendlare väger fjäderlätt mot ett långväga tåg med långt färre passagerare.
Även då behovet inte ens finns av fler fjärravgångar med långväga resor prioriteras dessa upp för tilldelning alltmedan pendeltåg och regionaltåg på kortare sträckor får stryka på foten.
Prioriteringsreglerna med kriterier för hur tåglägen tilldelas viktar olika resor med spårbunden trafik mot varandra, vilket leder till en icke fungerande daglig arbets- och studiependling och till att vi ser inte ens halvfulla tåg mellan exempelvis Stockholm och Göteborg svischa förbi medan fler tar bilen och därmed släpper ut onödiga avgaser. En fungerande arbets- och studiependling kring våra storstäder skulle inte bara vara klimatsmart. Det skulle dessutom lätta på bostadstrycket då fler skulle kunna leva ett kvalitativt liv med mindre än en timmes pendling från långt större områden än vi ser i dag. En vinn-vinnsituation för både miljö, arbetstillfällen och bostadstillfällen och ett fungerande familjeliv på köpet.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att förändra prioriteringsreglerna så att studie- och arbetspendling på kortare sträckor i våra storstadsnära lägen prioriteras högre än i dag vid tilldelning av spårlägen?