av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
För ett par veckor sedan fick vi ta del av resultatet från PISA-mätningen. Vid första anblicken såg det glädjande ut med en positiv utveckling.
Vid en djupdykning i resultatet finner vi flera frågetecken som behöver rätas ut för att kunna komma vidare och på riktigt förbättra resultaten.
Det så kallade bortfallet, elever som valdes ut att vara med men som av olika anledningar inte dök upp vid provtillfället, har ökat från 9,3 procent vid förra mätningen till 13,5 procent.
Vi sticker dessutom ut markant i andelen 15-åringar i det svenska skolsystemet som inte ens fått delta i proven då deras kunskaper i svenska språket är så låga att de inte på ett meningsfullt sätt bedöms kunna genomföra provet. De tidigare 5,7 procent som inte togs ut till provskrivning har nu bytts ut mot hela 11,1 procent. Näst intill en fördubbling. Detta är att jämföra med genomsnittet på 4 procent för alla OECD-länder eller riktlinjen att det inte bör överstiga 5 procent.
Tyvärr tenderar lågpresterande elever i högre utsträckning än högpresterande att inte delta vid provtillfällen, något som till och med kan påverka resultatet i positiv riktning.
Tar vi bort de ungdomar i våra svenska skolor som har absolut lägst kunskaper och det ökande antal elever som borde ha gjort provet men tyvärr inte dyker upp kan trenden se bättre ut för svenska elever än vad verkligheten egentligen säger ute i landet, vilket gör att undersökningen tappar sin viktiga funktion som temperaturmätare av svenska elevers kunskaper.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att öka andelen elever som deltar i undersökningen framöver så att vi får tillförlitliga svar och därmed kan se resultatet som en temperaturmätare av svenska elevers kunskaper?