av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Under den gångna hösten har den politiska oron ökat markant i Irak. Protesterna har handlat om ett folkligt missnöje med regeringens oförmåga att skapa jobb, rättvisa och försörjning. Det finns ett utbrett missnöje med det politiska system som utformades och infördes under och efter USA:s ockupation av Irak, som inleddes 2003. Den irakiska regeringen har inte heller kommit till rätta med korruptionen inom de myndigheter som skapats efter 2003.
Vidare finns det ett starkt missnöje med Irans inblandning i Iraks inre angelägenheter.
De ökande oroligheterna under hösten har kostat ca 400 människor livet och sårat och skadat flera tusen människor. Premiärministern Adel Abdul-Mahdi har tvingats avgå. Någon ny premiärminister har ännu inte utsetts.
Protesterna var särskilt starka under andra veckan i december. Myndigheternas metoder i hanteringen av situationen blev desto mer brutala. Obeväpnade demonstranter besköts med automatvapen på flera platser i Bagdad. Både uniformerad och civilklädd polis deltog i beskjutningen av demonstranterna. När det gäller beskrivningen av händelserna är det befogat att tala om en massakrer. En del har använt ordet ”blodbad”. Detta sker när Iraks försvarsminister, som påstås ha begått en rad bedrägerier samt hustrumisshandel, erhåller svenskt medborgarskap. Därför finns stora förväntningar på den svenska regeringen att agera och fördöma regimens brott som beskjutningar och avrättningar av fredliga demonstranter – brott mot mänskliga rättigheter.
Flera internationella organisationer, bland annat FN och Amnesty, och en lång rad statsledningar har fördömt det inträffade och förklarat att dessa direkta angrepp, där säkerhetsmilis skjuter rakt in i en folkmassa med automatvapen, måste utredas. FN har även ställt sig bakom ett förslag om att det valsystem som infördes efter 2003 ska reformeras.
Irak befinner sig i ett kaotiskt och i praktiken regeringslöst tillstånd, även om man har en expeditionsministär. Det är en farlig situation i en redan konfliktfylld region. EU har i likhet med FN uttalat sitt fördömande av det som inträffat i Irak, men mer bör kunna göras.
Jag vill fråga utrikesminister Ann Linde:
Avser ministern att markera genom att till exempel kalla in den irakiske ambassadören till UD och genom att lyfta situationen inom EU och FN och förutom att uttala sin principiella ståndpunkt också på ett konkret sätt bidra till en politisk och demokratisk stabilisering av den farliga situation som har uppstått i Irak?