av Lars Hjälmered (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Den svenska gruvnäringen är en viktig del av vår basindustri. Med Sveriges omfattande naturresurser, framstående forskning, ledande företag och kompetenta medarbetare har vi fantastiska förutsättningar att vara en framstående gruvnation. Branschen står för stora exportintäkter och sysselsätter många människor i Sverige.
Den här chansen håller dock på att gå Sverige förbi. Svensk gruv- och mineralpolitik har uppenbara brister. Tiderna för att få ett tillstånd är absurda. Den tidigare borgerliga regeringens ambition att utveckla näringen har ersatts med en påfallande passivitet av den nuvarande. Investeringar kan inte fullbordas, arbetstillställen uteblir och nyttan för miljön realiseras inte.
Nu börjar tålamodet hos gruvbranschen tryta. Näringsminister Ibrahim Baylan (S), som brukar tala om minskad byråkrati och kortare ledtider, möter hård kritik för omfattande regelkrångel i gruvnäringen. Nyligen kallade gruvbolagen LKAB och Boliden näringsministern till krismöte för att diskutera de långa tillståndsprocesserna för nyetablering av gruvor och tillstånd för fortsatt verksamhet.
Det kanske tydligaste exemplet är järnmalmsprojektet Kallak, som väntat över sex år på att få tillstånd för sin verksamhet. Frågan har legat på regeringens bord i två och ett halvt år. Gruvområdet Laver är ett annat exempel som fått vänta orimligt länge på beslut. I branschen ställs nu frågor om varför regeringen inte kommer till skott.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Kan ministern redogöra för varför detta beslut har dröjt orimligt länge och även redogöra för när ministern och regeringen kommer att fatta beslut om eventuell gruvbrytning i Kallak och Laver?