av Carina Ståhl Herrstedt (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Inom kort blir barnkonventionen svensk lag genom inkorporering, vilket innebär att konventionernas originaltext eller originaltexter tillämpas direkt som lag.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades av Sverige år 2008. Konventionen innehåller 50 artiklar som beskriver vilka mänskliga rättigheter som personer med funktionsnedsättning har och vad som krävs för att inte kränka dessa rättigheter. Den utgår ifrån att det går att ta bort och förebygga funktionshinder genom förändringar i miljö och omgivning.
Det betyder att alla som har olika funktionsnedsättningar ska kunna vara en del av samhället på samma villkor som andra. Den som har en funktionsnedsättning, eller flera, får inte diskrimineras.
Internationella konventioner blir inte automatiskt gällande rätt när de ratificeras. De är bindande för staten men kan inte tillämpas direkt av myndigheter eller domstolar. Ratificering innebär alltså inte att en konvention blir svensk lag. För att en konvention ska kunna tillämpas direkt krävs det att rättigheterna skrivs in i svensk lag. I dag når LSS inte upp till sitt mål, den kan inte garantera alla människors lika rätt.
För att kunna garantera varje medborgare sina rättigheter är det av stor vikt och betydelse att Sverige även tar ställning till att anta FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som lag. Genom att göra konventionen till svensk lag kan rättigheterna i konventionen åberopas av olika myndigheter och i domstol, vilket är viktigt eftersom beslut om exempelvis rätt till stöd enligt LSS påverkar individers möjligheter till nyttjande av mänskliga rättigheter.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Kommer ministern att verka för att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i likhet med barnkonventionen, blir svensk lag?