av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Nyligen uppmärksammade medier hur vissa ungdomar mist sin aktivitetsersättning och även sitt jobb/sin dagliga verksamhet. Anledningen är att Försäkringskassan anser att dessa ungdomar står till arbetsmarknadens förfogande. Därmed blir de i stället en angelägenhet för Arbetsförmedlingen. Det är oerhört positivt att det fungerar så bra för dessa ungdomar, men på detta sätt rycker myndigheten bort den dagliga kontinuiteten av en fast tillvaro som är inramad, trygg och fungerar. När myndigheten skickar dessa ungdomar rakt ut på den ordinarie arbetsmarknaden för att söka jobb så innebär detta att deras fasta tillvaro slås sönder, vilket skapar ”kaos” med ett mående som ger depressioner med långtgående konsekvenser för vissa.
Ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden behöver ha en bro som är säker över till det nya jobbet där man långsamt får göra övergången för att se att det fungerar. Tryggheten behöver finns kvar under övergången och en tid framöver tills den nya tillvaron är stabil. Allt annat är fel och kostsamt med ett högt pris för den enskilde, dennes anhöriga och samhället. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen behöver ha detta inbyggt i sitt uppdrag.
Nu har statsrådet sagt sig vilja förhindra att dessa ungdomar hamnar mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och därmed får sin tillvaro sönderslagen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
Är statsrådet villig att genomföra en förändring så att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får ett gemensamt uppdrag att skapa trygga övergångar mellan daglig verksamhet och arbeten ute på den ordinarie arbetsmarknaden och att en åtgärd alltid bygger på trygghet för den enskilde?