av Lars Beckman (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Företaget Samhall erhåller ca 4,5 miljarder kronor i statliga bidrag för att säkerställa att personer med funktionsvariation kommer ut på arbetsmarknaden. När branschorganisationen Almega städföretagen undersökte 1 200 offentliga städupphandlingar i norra Sverige framkom det att statligt ägda Samhall hade vunnit en majoritet av upphandlingarna. I Norrbotten var siffran 78 procent. Branschorganisationen Almega menar att Samhall bara kan vinna en så stor andel genom att dumpa priserna.
Samhall har haft en explosionsartad tillväxt inom städbranschen de senaste 15 åren och är nu det överlägset största städföretaget i Sverige. Redan i årsredovisningen från 2006 går det att läsa om Samhalls ambitioner och att den nya affärsstrategin tar sikte på arbetsintensiva uppdrag inom städ- och fastighetsservice. Ett år senare arbetade 4 400 av Samhalls medarbetare med att städa ”alltifrån varuhus och försvarsanläggningar till trapphus och offentliga miljöer”. Fem år senare, 2013, är ca 7 000 av Samhalls medarbetare verksamma inom städ, som nu är företagets största produkt. I årsredovisningen från 2018 framkommer det att Samhall har över 11 000 utbildade lokalvårdare och utgör 64 procent av medarbetarna. Den siffran kan jämföras med det, till antalet anställda sett, näst största svenska städföretaget som har omkring 5 900 anställda.
Enligt en granskning i medierna tar Samhall så många uppdrag genom vissa låga priser att man sedan får upphandla privata företag – till betydligt högre priser – för att utföra uppdragen.
Staten driver även andra företag i starkt konkurrensutsatta branscher, exempelvis ett företag inom uthyrning av maskiner, bilar och handverktyg.
Det man undrar är om ansvarigt statsråd anser att det ligger i regeringens intresse att Sveriges största städföretag är statligt och att statliga bolag konkurrerar med privata företag i mycket stor utsträckning med villkor och priser som i vissa fall är svårt för andra företag att matcha, och om regeringen ser några risker med det.
Min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan är därför:
Hur säkerställer ministern att inte statliga företag konkurrerar ut privata företag i alltför stor omfattning med exempelvis låg prissättning i vissa fall?