Fråga 2019/20:475 Lokaliseringsprincipen inom bredbandsutbyggnad

av Anders Hansson (M)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

De uppsatta målen för bredbandsutbyggnaden i enlighet med regeringens bredbandsstrategi, det vill säga att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund redan år 2020 kommer inte att nås. I dagsläget uppnås endast 81 procent. Utbyggnaden i städerna är framgångsrik, men på landsbygden är det svårare. Utbyggnaden på landsbygden uppgår till ringa 41 procents utbyggnad.

I åtskilliga kommuner återfinns så kallade stadsnät. Det är nät där oftast kommunerna själva gått in och betalat för bredbandsutbyggnaden och dess infrastruktur. Kommunerna äger infrastrukturen och upplåter åt olika bredbandsleverantörer att erbjuda sina tjänster i detta nät.

I samtal med Stadsnätsföreningen, som återfinns i över 200 kommuner, nämns att man arbetar aktivt för att fler kommuner på landsbygden ska satsa på fiberutbyggnad. I flera till ytan stora kommuner blir dock detta särdeles dyrt när hela kommunen ska täckas med fiber. Möjligheten till samverkan med grannkommuner torde då vara mycket lämpligt.

Tyvärr gör dagens lagstiftning det omöjligt för ett sådant samarbete inom bredbandsutbyggnaden. På grund av lokaliseringsprincipen får inte en kommun överlåta utbyggnaden av bredband i en del av kommunen till exempelvis närliggande kommun. Denna lagstiftning medverkar därmed aktivt till att utbyggnaden fördyras och eventuellt aldrig blir av. Enligt min mening bör en förändring av lagen ske i syfte att möjliggöra samverkan mellan kommuner även på detta område.

Min fråga till statsrådet Anders Ygeman är på grund av det ovannämnda:

 

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för en förändring av lokaliseringsprincipen i syfte att undanröja detta hinder?