av Kjell-Arne Ottosson (KD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Enskilda vägar är en viktig del i vår svenska infrastruktur, inte minst på landsbygden. De utgör dessutom den största delen av Sveriges vägnät. Vi ser nu hur staten vill föra över offentliga vägar till enskilda samtidigt som det blir svårare att uppbära det statliga bidraget i och med att vägarna klassas om, vilket betyder stora bekymmer för många enskilda väghållare. Enligt Trafikverket ska årsdygnstrafiken överstiga 25 fordon, vilket inte alltid sker på landsbygden. Trots det är vägarna av stor vikt för den lokala infrastrukturen, för näringslivet och för markägare. Om staten vidhåller sina nya klassningar av enskilda vägar kommer det att innebära att många vägar spärras med bom eftersom man inte kan låta trafiken gå fritt när det inte längre finns samma möjlighet till underhåll. Detta medför längre arbetspendling, längre väg för att åka och handla, längre väg för godstransporter med mera.
Utöver detta bidrar det till en enorm kapitalförstöring; utan regelbundet underhåll förfaller vägens standard fort. Det blir oerhört kostsamt att återställa vägen om det får gå för långt.
Många av dessa vägar används i dag för transport av timmer, som är vårt gröna guld och en av de absolut viktigaste delarna i vårt klimatarbete och vår omställning till förnybart. En fullastad timmerbil motsvarar belastningen av 20 vanliga personbilar, vilket Trafikverket inte verkar ha tagit hänsyn till i samband med omklassningarna.
För att peka på ett konkret exempel vill jag ta upp väg 27729 i Eda kommun i västra Värmland. Det är en väg som i och med omklassningen tappar det statliga bidraget och därmed också det kommunala bidraget från Eda kommun, eftersom det kommunala bidraget är knutet till det statliga. I arbetet med omklassningen skriver Trafikverket att man varit ute på besiktning, bland annat den 1 januari 2019. Då hade det snöat fem centimeter dagen före, men vägen var fortfarande oplogad. Att Trafikverket är ute och inspekterar vägar på nyårsdagen ställer jag mig ytterst frågande till. Vidare hänvisar man till att man använt sig av Eniros karttjänster i samband med arbetet, och i sin skrivelse påtalar man att vägföreningen i sin ansökan och senare överklagan far med osanning. Problemet är att den nämnda karttjänsten inte är med sanningen överensstämmande i det här fallet. Det är ytterst märkligt att en statlig myndighet inte använder sig av pålitliga kartverktyg när man ska ta beslut i, för orten, så viktiga frågor. Har inte staten egna pålitliga kartverktyg som underlag för beslut?
Detta är bara ett exempel men det pekar ändå på hur styvmoderligt landsbygden hanteras även i detta hänseende.
Min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth lyder:
Vad avser ministern att göra för att, i samband med Trafikverkets omklassningsarbete, säkerställa underhåll och tillgänglighet på de för landsbygden mycket viktiga enskilda vägarna?