av Carina Ståhl Herrstedt (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Det är oroväckande att LSS-lagens ursprungliga intentioner vad gäller personlig assistans förefaller ha urgröpts genom illa förd politik och begränsande domar de senaste åren. De snäva tolkningarna av domarna är oförenliga med LSS ursprungliga intentioner och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eftersom det ofta leder till att människor inte har samma rätt och tillgång till samhället på lika villkor.
I FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning fastslås rätten till självbestämmande och rätten att kunna delta i samhället. Sverige, som ratificerat FN:s konvention, har ett ansvar att se till att rättigheterna i konventionen också uppfylls. Konventionen säger att personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till olika former av samhällsservice som ger ett nödvändigt stöd för att förhindra utanförskap och avskildhet från samhället. Trots detta nekas i dag allt fler personer med funktionsnedsättning rätt till stöd på grund av de regler och riktlinjer som nu blivit praxis.
Det är viktigt att säkra upp kvaliteten för dem som är berättigade till assistansersättning genom att de som beviljar ersättningen har rätt kompetens. Det borde vara självklart att man ska kunna begära ny medicinsk bedömning av medicinsk kompetens eller högre omvårdnadskompetens ifall man fått avslag, i stället för att gå till domstol.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur ser statsrådet på att man i dag inte kan begära en ny medicinsk bedömning av medicinsk kompetens eller högre omvårdnadskompetens ifall man får avslag, och finns det tankar på att se över möjligheten att införa något sådant?