av Carina Ståhl Herrstedt (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Att vara anordnare av personlig assistans innebär ett stort ansvar där man alltid måste försöka se till vad som är bäst för varje enskild assistansanvändare. Samtidigt innebär det inte att anordnarna får ersättning för den assistans de faktiskt anordnar.
Det finns oändligt många risker för anordnarna där de måste kunna ta kostnader trots att de inte får ersättning för det. Utbetalningarna av assistansersättning kan stoppas och hållas inne av Försäkringskassan vid till exempel problem med tidsredovisningar, något som lett till att många assistansföretag tvingats till att använda kostsamma, digitala tidredovisningssystem. Försäkringskassan har vid åtskilliga seminarier redogjort att det var manuella tidsredovisningar som stoppade upp utbetalningar. Men en del problem tycks kvarstå även med digitala lösningar.
Det är inte bara felande tidsredovisningar som kan stoppa upp utbetalningarna utan även andra saker som till exempel att varje gång en utredning ska göras så stoppas hela ersättningen för den uppdragsgivaren, inte bara för det antal timmar som utredningen egentligen handlar om utan hela utbetalningen.
Anordnare som inte har ett relativt stort kapital klarar i längden inte av dessa osäkra utbetalningar, vilket är den troligaste orsaken till att små och medelstora anordnare nu tvingas fly branschen.
Försäkringskassan anser inte sig ha någon möjlighet att informera anordnaren, vilket leder till att anordnarna inte får vetskap om huruvida de ska få en utbetalning eller om Försäkringskassan stoppat ärendet. Detta innebär att assistansbolagen själva måste ringa till Försäkringskassan för att kontrollera ärendets status. En del assistansbolag tvingas ha en anställd administratör just för såna här uppgifter. Assistansbolag kan få vänta i upp till nio månader på en utbetalning och det är inte en buffert som många assistansbolag har. Detta är såklart inte rimligt, och assistansbolagen måste få bättre kontinuitet och trygghet i sina verksamheter.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur vill ministern komma till rätta med assistansbolagens ekonomiska otrygghet och Försäkringskassan långa handläggningstider för assistansersättningen?