av Fredrik Lindahl (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
För en tid sedan ställde jag en fråga till statsrådet om regeringen avsåg att vidta några åtgärder för att försäkra sig om att arbetstagares, publicisters och innehållsskapares rättigheter gentemot nätjättarna respekterades. Statsrådet svarade då i huvudsak att det är en viktig fråga för medie- och kulturpolitiken men att regeringen inte kan tvinga privata aktörer att publicera eller behålla ett visst innehåll. Statsrådet hänvisade även till arbete som sker på EU-nivå och att det arbetet sker utifrån principen om en vidsträckt yttrandefrihet som utgångspunkt för en fri och öppen åsiktsbildning.
Det allmänna bör inte kunna tvinga privata aktörer att publicera eller behålla ett visst innehåll om inte synnerliga skäl föreligger. Jag delar också statsrådets uppfattning att det är viktigt att internet är och förblir en plats för fri och öppen åsiktsbildning. Jag reagerar därför instinktivt negativt när jag läser att Twitter, med sin synnerligen starka ställning som forum för politisk kommunikation, globalt förbjuder politisk reklam. Bland annat skriver man:
“A final note. This isn’t about free expression. This is about paying for reach. And paying to increase the reach of political speech has significant ramifications that today’s democratic infrastructure may not be prepared to handle. It’s worth stepping back in order to address.”
Att betala för reklam kan vara nog så viktigt för små aktörer och gräsrotsrörelser för att kunna nå ut med sina budskap medan jättar såsom till exempel Förenta staternas president Donald Trump och den före detta presidenten Barack Obama knappast borde ha några problem med att fortsätta att nå en stor lyssnarskara. I min förra fråga till statsrådet skrev jag att internets styrka är det fria ordet och informationen samt den snabbhet med vilken de sprids och att det är en grannlaga uppgift att bevara friheten på internet samtidigt som man förhindrar att nätjättarna på grund av sin starka oligopolställning utnyttjar denna på ett otillbörligt sätt. Nu ser vi att friheten på nätet monteras ned bit för bit.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att säkerställa att även gräsrotsrörelser och små politiska aktörer inte ska berövas sin röst online?