av Camilla Waltersson Grönvall (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Diabetes är en av Sveriges folksjukdomar. Exakt hur många som har diabetes är emellertid inte fastställt utan det finns ett stort mörkertal då många lever med oupptäckt typ 2-diabetes.
Diabetesförbundet uppger att ungefär 500 000 människor i Sverige har diabetes. I det nationella diabetesregistret är ungefär 450 000 personer registrerade med någon form av diabetes. Registret är frivilligt men beräknas ha en mycket högtäckningsgrad. Merparten av diabetikerna har typ 2-diabetes. Cirka 50 000 svenskar med diabetes beräknas emellertid vara typ 1-diabetiker.
Överlag håller svensk diabetesvård mycket hög kvalitet och uppvisar goda och allt bättre resultat. Samtidigt finns det stora problem i diabetesvården, inte minst gällande omotiverat stora skillnader i vården såväl mellan som inom regioner. Ett centralt redskap för att utveckla vården och göra den mer jämlik över landet är Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Under år 2018 genomförde Socialstyrelsen en andra översyn av de nationella riktlinjerna för diabetesvård.
Ett betydande problem inom diabetesvården är emellertid bristande efterlevnad av de nationella riktlinjerna. Bristande efterlevnad leder till en sämre och mer ojämlik vård. Den bristande efterlevnaden rör dessvärre många av de rekommendationer som ingår i de nationella riktlinjerna för diabetes, och undersökning av fötter och tillgången till patientutbildning är två exempel där efterlevnaden tycks vara särskilt dålig.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att diabetesvården i Sverige ska var jämlik oavsett var i landet patienten bor?