av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Den 24 augusti släppte det turkiska kommunikationsministeriet en musikvideo med titeln Red Apple March. Videon var ämnad att två dagar senare användas i syfte att hylla 949-årsdagen av slaget vid Manzikert 1071, då de kristna bysantinerna, understödda av vikingar och armenier, åkte på ett nederlag.
I videon ser vi tydligt hur klipp på den moderna turkiska militären varvas med klipp på vad som ska föreställa de militära delarna av turkiska stater som sträcker sig 1 000 år tillbaka, inklusive det ottomanska riket och seldjukerna. Videon visar även de turkiska borrfartygen Fatih och Oruç Reis, som trots omfattande protester och obefintligt stöd från internationell rätt nyligen har borrat och letat efter naturgas i Medelhavet och Svarta havet.
I en del av videon kan man se den turkiske ledaren Recep Tayyip Erdoğan, som passerar en rad soldater. Detta varvas med klipp på en skådespelare som ska föreställa en osmansk sultan som gör detsamma. Man ser vidare viktiga historiska osmanska ledare, såsom grundaren av det forntida riket och en barnsoldat som går in i Hagia Sofia – den gamla kyrkan tillika världsarvet som Erdoğan till mångas fasa nyligen lät omvandla till moské. Detta till bakgrundsljudet av Erdoğan som reciterar inledningsverserna i Koranens Surah Al-Fath (”Conquest”). Med bilder på viktiga sunnimuslimska helgedomar i Mecka och Jerusalem samt blåsinstrument, som är centrala i det traditionella osmanska militärbandet, ger det en tydlig känsla av just Osmanska riket och att Erdoğan är att betrakta som det islamistiska rikets ledare.
Vi må vara många som länge sett en oroande trend i Turkiet, där ledarskapet nu länge har förtryckt såväl religiösa, sexuella och etniska minoriteter som politiska motståndare. Det förhärligande av Osmanska riket som man nu klart och tydligt försöker sprida visar vilka ambitioner som finns och att man på intet sätt har gjort upp med sin historia. I kombination med att historiskt och kulturellt viktiga byggnader görs om till moskéer sänder detta även signaler om att det turkiska ledarskapet inte bara har en helt annan retorik än tidigare utan även är berett att agera på ett sätt som vi inte trodde var möjligt för ett antal år sedan. Detta ser vi även utanför Turkiets gränser, där man i strid med internationell rätt gått in militärt i både Syrien och Irak samt betett sig aggressivt gentemot Grekland.
Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Ann Linde svara på följande fråga:
Hur ser ministern på utvecklingen i Turkiet, och avser ministern att agera mot bakgrund av vad vi har sett på senare tid?