av Saila Quicklund (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
I den svenska elitfotbollen (allsvenskan, superettan, ettan på herrsidan och damallsvenskan och elitettan på damsidan) ställer tävlingsbestämmelserna krav på den arrangerande föreningen kring utformningen av matcherna och arrangemangen. Till detta kommer de krav som ställs från Polismyndigheten med avseende på dessa arrangemang i samband med att tillstånd söks.
Till detta kommer sedan i vår också det så kallade protokoll som elitfotbollen tagit fram, med avseende på hur man arbetar systematiskt för att begränsa smittspridning.
Sammantaget utgör detta att en elitfotbollsmatch är underkastad de mest långtgående åtgärderna med avseende på smittspridningsbegränsande åtgärder i samhället näst sjukhus.
Elitfotbollen i ligorna allsvenskan, superettan, ettan på herrsidan och damallsvenskan och elitettan på damsidan spelas utomhus. Matcherna äger rum på arenor som är underkastade krav i tävlingsbestämmelserna med avseende på entréer, faciliteter för spelare och publik, sittplatser, säkerhet, utrymning etcetera.
Med få undantag (till exempel Hammarby IF som regelmässigt har nära utsålt på Tele 2 Arena på alla sina matcher, och ett fåtal derbymatcher) är arenorna där elitfotbollen spelas under normala omständigheter, en normal säsong, endast belagda till 50 procent eller mindre.
Återigen med få undantag (till exempel Tele 2 och Friends i Stockholm, Nya Ullevi i Göteborg och Malmö Stadion) är dessa arenor belägna så att den absoluta majoriteten av besökarna under normala omständigheter går, cyklar eller reser med egen bil för att se matcherna på arenorna.
Kombinationen av att det är utomhus, att det finns plats för två meters avstånd eller mer och den omgivande organisationen gör att det alltså rimligen är väsentligt mindre risk för smittspridning på de arenor som elitfotbollen spelar på än i en livsmedelsbutik.
Att arenorna ligger som de gör geografiskt och att man i den absoluta majoriteten av fallen inte reser kollektivt till dem gör också att resandet inte utgör en smittspridningsrisk. Hela bedömningen förefaller att utgå från fullsatta, stora arenor, dit alla reser kollektivt.
På grund av ordningslagen kan idrott och kultur särbehandlas vilket man nu också gör, och det finns i dag också andra inriktningar avseende resor när det gäller idrotts- och kulturevenemang än för övriga samhället, såsom köpcentrum och kollektivtrafik.
Fråga till statsrådet Mikael Damberg är därför:
Vad är orsaken till olika smittskyddsregler och bedömningar för fotboll och kultur än i andra delar av samhället?