av Kjell-Arne Ottosson (KD)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
Den 10 augusti utgick norska Folkhelseinstitutet (FHI) med en rekommendation till sin regering att rödlista sex svenska regioner (Östergötland, Blekinge, Värmland, Uppsala, Dalarna och Örebro) då de ligger över gränsen på 20 smittfall per 100 000 invånare under de senaste två veckorna. Rödlistningen innebär att personer bosatta i regionerna måste sitta i karantän under de senaste två veckorna vid inresa till Norge. För en region som Värmland, där gränsen tidigare öppnats den 24 juli, är beskedet mycket oroande. Den 12 augusti kom också det nattsvarta beskedet att gränsen mot Värmland, Blekinge, Dalarna, Uppsala, Östergötland och Örebro stängs på nytt.
Statsministern har fört samtal, enligt uppgift i syfte att ”utbyta erfarenheter”, med Sydkoreas president Moon Jae-In och Tysklands förbundskansler Angela Merkel. I syfte att ”uppdatera sin lägesbild” har statsministern också samtalat med WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus. I en intervju i Expressen den 17 juni uppger sig statsministern i dåläget fört 40–45 samtal med ledare i Europa och övriga världen.
Vår utrikeshandelsminister, tillika minister med ansvar för nordiska frågor, för samtal med den norska regeringen för att främja lösningar som möjliggör en fortsatt öppen gräns med Norge. Statsministern har enligt utsago fört många samtal med kolleger i europeiska länder och övriga världen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsminister Stefan Löfven:
I vilken utsträckning för statsministern en dialog med sina motsvarigheter i de nordiska länderna för att främja möjligheterna till en gemensam nordisk strategi mot pandemin, en strategi där vi inte stänger gränserna sinsemellan?