av Tobias Andersson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Måndagen den 10 augusti överlämnades utredningen Skatt på engångsartiklar, SOU 2020:48, till regeringen. Utredningen har syftat till att ännu en gång trolla fram nya skattebaser åt regeringen. Påstådd miljö- och klimatnytta brukas åter som motiverande svepskäl till förslagen.
Svenskar är sedan länge ett av världens högst beskattade folk och har i närtid drabbats av symbolskatter i form av till exempel kemikalieskatt på elektronik och den så kallade plastpåseskatten. Båda har i varierande grad dömts ut som verkningslösa, missriktade och misslyckade. Det blir allt tydligare att regeringens ambition är att implementera så många nya skatter som möjligt för att framtida regeringar inte ska ha budgetutrymme nog att avskaffa dem.
Den ovan nämnda utredningen föreslår nu ytterligare punktskatter på engångsartiklar i plast – utan att ta hänsyn till ifall plasten är återvunnen eller ej. Alla svenskar som förargats över att betala flera kronor för plastpåsar riskerar nu att få betala fem kronor i skatt på plastmuggar och sju kronor i skatt för matlådor.
Det är inte svenskköpta plastprodukter som förorenar floder i Afrika och Asien. Dessutom är vi i Sverige duktiga på att nyttja återvunnen plast. Därför blir det tydligt att förslag likt dessa endast syftar till att inbringa ytterligare skatteintäkter och generera en möjlighet för godhetssignalering.
Jag hoppas naturligtvis att regeringen tar sitt förnuft till fånga och kasserar de ovan beskrivna förslagen från utredningen. Anekdotisk bevisföring talar dock för att regeringen mycket väl kan finna förslagen om skatt på plastmuggar och plastmatlådor alldeles utmärkta.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson följande:
Är det ministerns och regeringens ambition att implementera de av utredningen föreslagna skatterna?