av Mats Nordberg (SD)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Hur avser regeringen att stötta Libanon förutom med 4,8 miljoner kronor?
Libanon är beläget i Mellanösternkonfliktens centrum. Landets största befolkningsgrupper är kristna och shiiter, men förutom dessa och andra grupper som bott mycket länge i landet finns även en stor grupp huvudsakligen sunnitiska palestinska flyktingar som framför allt härstammar från det förlorade kriget 1948. I dag finns tolv officiella palestinska flyktingläger i Libanon, och enligt Unrwa bor 475 000 registrerade palestinska flyktingar i landet.
När Unrwa skapades var det just för att ta hand om palestinska flyktingar tills de en dag, som det tänktes, skulle kunna återvända till sina tidigare hem. Den libanesiska regeringen betraktar därmed palestinierna som blott tillfälliga gäster i landet. Sett i ljuset av 70 år av konflikter har Unrwa därmed bidragit till att både skapa och bibehålla en situation där en stor del av palestinierna i Libanon ser ett utplånande av Israel som nödvändigt för att få fulla medborgerliga rättigheter. Under åren har detta resulterat i beskjutningar av Israel från palestinska läger i Libanon med ty åtföljande stridsåtgärder från Israels sida. Även Libanons inbördeskrig 1975–1990 orsakades till icke liten del av närvaron av denna stora men marginaliserade och permanentade flyktinggrupp i landet.
Libanon har även hamnat mitt i den ökade polariseringen mellan shia och sunni. Efter mordet på förre premiärministern Rafiq Hariri 2005, och som ett resultat av det syriska inbördeskriget, förefaller Syriens inflytande i Libanon ha minskat medan Irans snarast har ökat. Detta ökar betydligt risken för konflikter i regionen, såväl mellan muslimska stater som med Israel.
Libanon har en haltande men fungerande demokrati, och konstitutionen har alltsedan 1943 tillerkänt de olika folkgrupperna och religionerna i landet reellt inflytande. Ett Libanon som förmår hämta sig från den nuvarande ekonomiska krisen med bibehållen och stärkt demokrati kan minska spänningarna i landet samt även bidra till minskad risk för att landet enbart blir en bricka i spelet mellan regionens starka makter. I ett Mellanöstern som blir alltmer polariserat bör Libanon få hjälp från demokratiska länder för att kunna återfå sin roll som ett positivt exempel.
Det ligger därför i såväl Sveriges som EU:s intresse att stötta Libanon så att landet kommer ur de senaste årens ekonomiska kris. Detta har blivit ännu mer aktuellt efter de explosioner som häromdagen förstörde Beiruts hamn.
Regeringen har aviserat att Sverige via Röda Korset kommer att bidra med 4,8 miljoner kronor för att lindra konsekvenserna av olyckan. Denna relativt snabba respons är positiv, men beloppet måste betraktas som alldeles för litet, givet Libanons nyckelroll i regionen.
Min fråga till statsrådet Peter Eriksson är därför:
Vad avser regeringen att göra för att Sverige ska bidra i större utsträckning än med de 4,8 miljoner kronor som har aviserats efter explosionen i Beiruts hamn, för att stärka Libanons ekonomi, demokrati och oberoende gentemot regionala stormakter dels kortsiktigt, dels mer långsiktigt?