av Ludvig Aspling (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Regeringen tillsatte förra året ett kommitté för att utreda bland annat hur ett förbud mot rasistiska organisationer kan se ut. Nyligen uttalade statsminister Stefan Löfven i sociala medier att hans regering avser att sätta frågan i fokus de kommande åren.
I sitt meddelande gör statsministern några påståenden: dels att rasistiska "strukturer och idéer" är vanligt förekommande i Sverige, dels att den våldsbejakande högerextremismen är ett växande problem med ett ökat hot om attentat och våldsbrott som följd, dels att personer i Sverige utsätts för diskriminering varje dag.
Att förbjuda deltagande i organisation är ett starkt ingrepp i den grundlagsstadgade föreningsfriheten, även om det motiveras med i och för sig lovvärda skäl, vilket bekräftats i tidigare utredningar om straffansvar för deltagande i kriminell konspiration och terrororganisationer. Ett sådant förbud måste alltid motiveras av ett klart och tydligt behov.
År 2016 beslutade regeringen om Sveriges första nationella plan mot rasism och hatbrott där det fastslogs att det behövs mer kunskap, utbildning och forskning.
Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Lindhagen:
Kan statsrådet redogöra för resultatet hittills av den nationella planen mot rasism och hatbrott, exempelvis med avseende på kunskapsläget när det gäller hur många personer som fälls för brottet olaga diskriminering, hur många som tilldömts diskrimineringsersättning i tvistemål samt hur många av målsägandena/kärandena som var afrosvenskar?