av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Myten att mun- eller andningsskydd inte skulle hjälpa i kampen för en minskad smittspridning är fortsatt förhållandevis vanlig i Sverige. Sorgligt nog har även myndigheterna bidragit till att den typen av desinformation fått spridning. Även inom vården och omsorgen har vi sett hur man nedvärderat behovet av den här typen av skydd, inte minst när myndigheternas egna riktlinjer möjliggör för personal som arbetar med riskgrupper att med gott samvete arbeta utan skydd.
I skrivande stund finns det mer än hundra vetenskapliga publikationer om hur mun- och ansiktsskydd hjälper mot spridningen av coronaviruset. Det är till och med så att de allra enklaste skydden hjälper. I Tyskland har det även visat sig att smittspridningen minskade med hela 40 procent tack vare munskydd. Det är med andra ord inte konstigt att det finns någon form av krav på dessa i nära på varje europeiskt land utom i Sverige, vilket i sig är pinsamt och förvärrar den redan så usla Sverigebilden ytterligare. Återigen ser vi hur vårt land sticker ut som ett slappt exempel där myndigheterna fortfarande inte följer vetenskapen och där makthavarna är så naiva att de ser sig som bättre än andra.
Det finns en minoritet i det svenska samhället som tar sitt ansvar på allvar och väljer att använda munskydd. Till följd av återkommande lögner och desinformation rörande dessa skydd, bland annat från de egna myndigheterna, finns dock en stigmatisering kring användandet av dem. Likaså finns sorgliga exempel där personer iförda munskydd hånas, just för att många inte tar pandemin på allvar. Detta gör att till och med människor som förstår vikten av att använda skydden drar sig för att göra det.
Trots det vi sett hittills i kampen mot covid-19 vill man ändå tro att regeringen utgår ifrån någon form av vetenskap när den fattar sina beslut, inte minst för att skydda människor. Det är därför oerhört märkligt att man fortfarande inte infört krav på munskydd samt att man tillåtit myter om dess effektivitet spridas. Mot bakgrund av att regeringen inte vidtagit några åtgärder på detta område är det inte märkligt att man frågar sig hur många liv som regeringen tycker är värda att offras för att människor inte ska behöva ha munskydd på sig.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Varför har inte regeringen infört krav på mun- eller ansiktsskydd i vissa sammanhang, och på vilken vetenskap baserar ministern den nuvarande hållningen?