av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Socialministern har vid ett antal tillfällen fått frågan om hon är nöjd med den påstådda svenska strategin mot covid-19. Vid interpellationsdebatten den 23 juni, som rörde Sverige under covid-19, blev det extra tydligt att ministern aktivt undvikit att svara på frågan. Statsminister Stefan Löfven (S) har dock svarat ja på frågan när han har mött på samma frågeställning. Detta, i kombination med att socialministern inte gjort något för att ändra på nuvarande förhållningssätt, räcker egentligen som svar, om inte annat är det lätt för ministern att tydliggöra sitt svar.
Detta föranleder extra frågor eftersom Sverige som bekant ligger i världstoppen avseende andel dödsfall i covid-19. Till och med statsepidemiologen, som regelbundet försvarat den påstådda strategin, har erkänt att man misslyckats med skyddet av riskgrupper, specifikt de äldre. Detta är något regeringen instämt i, som med rätta till och med sagt att det är ett stort misslyckande. Faktum är dock att det vid en jämförelse mellan statistiken från andra länder och den i Sverige finns ett klart och tydligt samband mellan hur samhället tillåtit smittan att spridas i samhället och hur många som avlidit i sviterna av coronaviruset.
Ett återkommande argument från såväl berörda myndigheter som regeringen till varför man i någon mån lyckats under denna pandemi är att man lyckats ”platta kurvan”. Denna återkommande fras betyder kort och gott att det hela tiden funnits lediga sjukhusplatser (IVA-platser inkluderat). Att glädjas över detta är inte bara osmakligt utan även direkt hånfullt mot alla de som drabbats av detta virus genom en avliden närstående.
Att man lyckats platta kurvan betyder helt enkelt att man nekat tillräckligt många behövande patienter sjukvård för att det ur sjukvårdssynpunkt ska se bra ut. Att så skett är vid det här laget minst sagt väldokumenterat. Plötsligt är det antalet lediga platser i sjukvården som räknas snarare än hur många liv man lyckats rädda. Hur regeringen och myndigheter kan skryta om detta är således obeskrivligt osmakligt och förkastligt.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
I vilket eller vilka avseenden menar socialministern att den svenska coronastrategin har varit lyckad?