av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
När Sverige plötsligt drabbades av coronapandemin valde regeringen att möta detta på ett sätt som innebar en viss acceptans för smittspridning. Redan före pandemin befann sig svensk sjukvård i en djup kris. Vårdköerna var så långa att väntetiden kunde betraktas som olagligt lång. Detta är naturligtvis i sig påfrestande för en enskild patient, oavsett besvär, men för vissa kan väntetiden till och med innebära skillnaden mellan liv och död. Trots detta valde alltså regeringen en laissez-faire-strategi där den redan hårt ansträngda sjukvården tilläts ytterligare belastning.
Den så kallade vårdskulden ökar nu för varje dag, vilket innebär tiotusentals fördröjda operationer. Utöver dessa har alla icke akuta ingrepp ställts in, vilket i vissa regioner handlar om 80 procent av det totala antalet (i början av maj stod över 160 000 människor i kö till någon form av operation).
En av tre svenskar kommer någon gång i livet att drabbas av cancer. Tumörer är också i dag (efter hjärt-kärlsjukdomar) den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige, med ca 26 procent av de årliga dödsfallen. Avgörande för att rädda livet på många av dessa cancerpatienter är att finna tumörerna i ett tidigt stadium. De hårda prioriteringarna har till följd av detta lett till att planerade införanden av screening mot olika typer av cancer har skjutits upp. I praktiken kan hundratals, kanske tusentals, människor mista livet. Det rör sig om människor som skulle kunnat räddas om de screenats tidigare och cancern eliminerats alternativt behandlats så att patienten kan leva med den. I Stockholm har vi tydligt sett att detta skett, regionen har nämligen rapporterat att antalet diagnosticerade cancerfall oroväckande nog nästan har minskat med en tredjedel, 30 procent.
Vi ser således hur gruppen cancerpatienter drabbas hårt under pandemin av flera skäl: Deras cancer hittas i ett alltför sent stadium och vid behov av operation riskerar de att inte bli opererade tillräckligt snabbt för att bli räddade. De riskerar indirekt att också bli dödsoffer i sviterna av covid-19:
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vad avser ministern att göra för att förhindra att cancerscreening och canceroperationer försenas under rådande pandemi?