av Jan R Andersson (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Den 9 juni meddelade regeringen att reserestriktionerna inom landet skulle lyftas. Alla skulle få resa fritt i landet under semestern under förutsättning att man följde de rekommendationer som myndigheter utfärdat för att undvika smittspridning. Även om några legala hinder för nationella resor inte var utfärdade dessförinnan så måste rekommendationen att inte resa längre än 20 mil ses som en del av den svenska regeringens strategi för att minska smittspridning.
Upphävandet av reserestriktionen gjorde att svenska företag inom turistsektorn gjorde sig klara för att ta emot svenska turister med de åtgärder som behövdes för att bland annat undvika folksamlingar, vilket innebar att personalrekrytering inleddes, stora arbetsinsatser gjordes och betydande investeringar genomfördes på svenska nöjesparker.
Efter midsommarhelgen den 22 juni, två veckor efter det att regeringen öppnat upp för svenskar att semestra fritt inom landets gränser, meddelade regeringen att nöjesparker inte kommer undantas regeln om offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare, även om åtgärder vidtas från nöjesparkernas sida för att undvika trängsel och folksamlingar.
Flera företag kommer förmodligen inte att överleva då de får bära kostnaderna för regeringens otydlighet i form av personalkostnader, investeringar och uteblivna intäkter. För exempelvis Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby innebär detta en förlust på 120 miljoner kronor detta år och kanske lika mycket för andra näringar i närområdet som är beroende av dess besökare.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Vad hade ministern för anledning att avvakta med besked vad gäller undantag för eller lättnader av restriktioner för nöjesparksbranschen?