av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Sedan den 18 oktober har det chilenska folket protesterat mot rådande ojämlikhet och orättvisor som drabbat majoriteten av befolkningen. Regeringens svar har varit omfattande polisiära ingripanden, vilka medfört ett stort antal döda, skadade och fängslade. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har varit grova och omfattande. Mellan den 18 oktober och den 31 december häktades 21 637 personer, varav 6 420 bekräftades vara minderåriga.
Det chilenska människorättsinstitutet INDH (Nationella institutet för mänskliga rättigheter) rapporterade att man fram till den 30 mars besökt 11 389 personer i häkte, varav 1 580 var minderåriga. 2 146 av dessa häktade uppgav att de varit offer för grovt våld/tortyr/sexuella övergrepp.
De chilenska myndigheterna försöker dölja den aktuella siffran över politiska fångar som hålls i så kallad preventiv fångenskap. Deras brott består i att de har utövat sina demokratiska rättigheter genom att demonstrera. Därmed har de blivit anklagade för störande av allmän ordning, ett brott som knappast kräver ett preventivt fängslande.
Fram till den 8 januari 2020 hade rättsliga processer på grund av påstådda begångna brott inletts mot 2 449 av de häktade, och det chilenska inrikesdepartementet var anklagande part i målen.
Covid-19-pandemin drabbar nu Chile hårt. Siffror över smittade, inlagda på sjukhus och avlidna stiger, medan folket i de fattiga områdena organiserar soppkök för att klara livhanken.
De som sitter i fängelse är särskilt utsatta när ett gäller smitta, eftersom trångboddheten är stor och de sanitära förhållandena bedrövliga. På många anstalter trängs 8–12 personer i en sovsal utan tillgång till egen säng. På många ställen saknas även tillgång till dricksvatten, skyddsutrustning och basal sjukvård.
I nuläget pågår en nationell och internationell kampanj för att omvandla preventiv fångenskap till husarrest i väntan på fortsatt rättslig utredning.
Genom husarrest kan man rädda människoliv. Tyvärr har domare som beviljat husarrest i enskilda fall tvingats av en högre rättsinstans att återkalla besluten, efter påtryckningar från inrikesdepartementet (på grund av dess roll som anklagande part i målen). Domstolsväsendet är sålunda inte som i normala demokratier avskilt från och självständigt i förhållande till samhällets politiskt styrande instanser.
Det är uppenbart att situationen när det gäller mänskliga rättigheter har försämrats allvarligt och att rättsapparaten eroderar med livshotande följder för dem som kastas i fängelse i dagens Chile.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Vilka initiativ avser ministern att ta, för Sveriges del och inom EU, för att demokratiska och mänskliga rättigheter ska respekteras och att förhållandena inom det chilenska rättsväsendet och fångvården snarast ska förbättras?