Fråga 2019/20:172 Vindkraften och populationsperspektivet kring örnstammen

av Lars Thomsson (C)

till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

 

Regeringen beslutade den 27 juni 2019 i ärende M2019/00874/Me att ”regeringen vidtar inga åtgärder med anledning av begäran från Gotlands kommun om att regeringen skall förbehålla sig tillåtlighetsprövningen av Forsviden Vind AB: s ansökan om tillstånd för uppförande och drift av en vindkraftsanläggning vid Forsviden på norra Gotland”.

Inga sakskäl anförs till beslutet utan regeringen skriver torrt att ”regeringen anser att det saknas anledning att förbehålla sig prövningen av verksamhetens tillåtlighet”.

Bakgrunden till Gotlands kommuns begäran att regeringen tillåtlighetsprövar Forsviden AB:s ansökan är att de anser att regeringen principiellt behöver klargöra hur artskyddsförordningen och miljöprövningen ska förhålla sig till populationsperspektivet kring örnstammen.

Örnstammen har varit under kraftig tillväxt på Gotland alltsedan vindkraften började etableras på Gotland i mitten av 1980-talet. Samtidigt som örnpopulationen expanderat har det etablerats ca 180 vindkraftverk på ön. Samexistensen mellan örn och vindkraft har därmed visat sig fungera utmärkt.

Sedan omkring 2010 har det successivt skett en rättspraxisglidning från populationsperspektivet till förmån för individperspektivet. Vissa långtgående domar tar till och med hänsyn till eventuellt kommande fågelrevir trots att den fågelarten inte var etablerad alls vid domstillfället.   

I Forsvidens område har inplanerade 50 verk reducerats till 11 verk som dessutom är överklagade till högre instans.

Dagens tillämpning av artskyddsförordningen i tillståndsärenden gör att det i princip blir omöjligt att komma vidare med utbyggnaden av vindkraften i någon samlad form. Den enda möjligheten att bygga vidare blir då enstaka verk över hela Gotland. Alla gotlänningar är överens om att det är en dålig lösning för befolkningen, örnarna, landskapsbilden, vindkraftsexploatörerna och nätägarna.

I Sverige sker just nu en väldigt snabb utbyggnad av vindkraften. Från dagens produktion som ligger på ca 20 TWh vindel till att år 2022 producera ca 40 TWh. Investeringsbesluten för dessa nya vindkraftsanläggningar är redan fattade.

Energimyndigheten beräknar att det kommer att behövas ca 90 TWh vindel framöver, det vill säga ungefär en fördubbling till utifrån 2022 års nivå. För att lyckas med det kommer det att behövas många helt nya tillstånd eftersom de befintliga outnyttjade tillstånden i praktiken är oanvändbara då de inte är kommersiellt gångbara.

Tolkningen av artskyddsförordningen ned på individnivå är ihop med Försvarsmaktens intressen och det kommunala vetot de helt dominerande hindren för att bygga ut vindkraften på ett hållbart och resurseffektivt sätt i Sverige framöver. Därför är prövningen av ärendet Forsviden en principiellt avgörande fråga som kommer att få stora konsekvenser för hela Sveriges energiförsörjning.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

 

Vilka åtgärder vidtar ministern för att det ska klargöras hur artskyddsförordningen och miljöprövningen ska förhålla sig till populationsperspektivet kring örnstammen?