av Jan Ericson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I medierna framkommer uppgifter om att ett flertal kända och mycket framgångsrika artister med tidigare mycket höga årsinkomster beviljats krisstöd för inställda spelningar under coronapandemin. En del av de nämnda artisterna har för länge sedan passerat pensionsåldern men kan likväl kvittera ut ansenliga summor i krisstöd i enlighet med regeringens specialriktade krisstöd till kultursektorn.
Samtidigt kan småföretagare med enskild firma i princip inte utnyttja huvuddelen av de beslutade krisstöden, och detta föranledde nyligen riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att åtgärda detta. Detta efter förslag från Moderaterna.
Bland småföretagare som hotas av konkurs på grund av inställda kulturevenemang finns bland annat små enskilda företagare som arbetar med ljud och ljus, transporter, försäljning och service kring dessa arrangemang. De är alltså en förutsättning för stora arrangemang i kultursektorn, men de kan inte ta del av de viktigaste krisstöden om de har enskild firma.
För andra branscher, exempelvis researrangörerna, är det extra djup kris till följd av att man, utöver vikande omsättning, även måste betala tillbaka stora summor till kunder för inställda resor – pengar som inte finns eftersom man i sin tur inte får tillbaka förskottsbetalningar till flygbolag, hotell och andra aktörer. Dessa researrangörer ordnar inte sällan paketresor till just de föreställningar som nämnda artister tjänar stora pengar på. Nu hotas många av dem av konkurs eftersom förslaget om en särskild krisfond, finansierad av en mindre avgift från framtida reseköpare, avslogs av riksdagen.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilka skäl ligger bakom prioriteringen att ge krisstöd till framgångsrika artister men inte till enskilda näringsidkare som är en förutsättning för dessa artisters spelningar?