Fråga 2019/20:1633 Svensk invandrings- och flyktingpolitik

av Björn Söder (SD)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

1 procent – 79,5 miljoner – av världens befolkning är på flykt undan krig, svält och katastrofer. Det är nästan en fördubbling sedan 2010. Bara under förra året tvingades 11 miljoner människor att lämna sina hem. Det visar nya siffror från UNHCR.

Samtidigt har Sverige i decennier fört en flyktingpolitik som har gynnat de – i ett globalt perspektiv fåtal men för Sveriges del alltför många människor – som lyckats ta sig till Sverige. Det har heller inte varit de människor i världen som är mest utsatta som lyckats ta sig ända hit. I stället har de mest utsatta lämnats därhän i krisernas närområden eftersom resurser har saknats att ta hand om dem.

Trots att UNHCR gång på gång vädjat om resurser för att ta hand om de mest utsatta har Sverige i stället prioriterat att lägga hundratals miljarder kronor på att låta människor som har lyckats ta sig hit stanna i Sverige, med ökande konflikter och motsättningar mellan olika grupper och ett samhälle med stora hål i välfärden som följd. Det har varit en ytterst inhuman politik som Sveriges olika regeringar har fört dels mot de värst utsatta flyktingarna, dels mot den svenska befolkningen.

De allra flesta flyktingar finns i krisernas närområden och för dem handlar det om att överleva dagen och se morgondagens ljus. Att få skydd och mat. För en bråkdel av de kostnader som den svenska invandrings- och flyktingpolitiken medfört skulle man kunna rädda otroligt många fler människoliv än vad man verkligen gjort. Samtidigt hade vårt eget välfärdssamhälle stått på stabil grund och fungerat.

Det har varit ett inhumant monumentalt feltänk i svensk politik, och diskussionerna i den migrationspolitiska kommittén går nu mot sitt slut.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

Anser ministern att Sverige bör lägga om sin invandrings- och flyktingpolitik i grunden genom att stänga landets gränser under överskådlig tid och i stället prioritera svensk välfärd och hjälp till flyktingar i krisernas närområden?