av Angelica Lundberg (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Den 1 april 2020 trädde den nya skatten på avfallsförbränning (2019:1274) i kraft. Lagen syftar till att beskatta det avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning. Det material som ankommer till anläggningen vägs och beskattas per ton. Skatten minskas för de ton avfall som sedan förs ut ur anläggningen.
Avfallsförbränningsskatten har kritiserats för att sakna miljöstyrande effekt då den inte omfattar de producenter som faktiskt har möjlighet att påverka avfallsmängden. Det finns inte heller något som tyder på att skatten kommer att bidra till att öka materialåtervinningen. I Naturvårdsverkets underlag för klimatredovisning enligt klimatlagen, som redovisades i slutet april, konstateras att skatten på förbränning av avfall inte påverkar växthusgasutsläppen. De miljöskäl som anfördes för införandet av skatten verkar således inte vara applicerbara.
Utöver detta finns också andra oklarheter. Ett problem är den aska som uppstår vid förbränning. Om askan läggs på deponi inom den egna anläggningen, och alltså inte förs ut, reduceras inte avfallsförbränningsskatten för denna mängd. Om man i stället transporterar ut askan för deponi på annan anläggning, vilket definitivt inte är bättre ur miljösynpunkt, sänks skatten. Askan beskattas dessutom redan genom lagen om skatt på avfall (1999:673) och blir således dubbelbeskattad.
Ett annat problem drabbar de anläggningar som tar hand om farligt avfall från exempelvis sjukvården. Detta avfall förbränns inte alltid men skattas ändå från och med 1 april. Det kan knappast varit lagens syfte att även sådant avfall som inte ska eldas omfattas av en förbränningsskatt.
Vidare får skatten orimliga konsekvenser när det kommer till avfallsvatten som tas in och sedan används i processen. Detta beskattas även om det till stor del lämnar anläggningen i form av ofarlig vattenånga. Alternativet, att använda rent vatten i processerna, skulle skapa ett stort miljöproblem med avfallsvatten som inte kan hanteras i vanliga reningsverk och öka onödig användning av rent vatten. Problem finns även kring avfall som innehåller mycket fukt som också kommer att lämna anläggningen som vattenånga men ändå drabbas av skatt per ton.
Den utvärdering av skatten som Skatteverket nu genomför ska vara klar först i oktober 2021. Det finns dock redan mycket underliggande kritik mot att skatten inte minskar klimatpåverkan och inte kommer att uppnå den utlovade miljöeffekten. Den är omgärdad av problem snarare än lösningar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Avser ministern att agera för att förändra eller avskaffa avfallsförbränningsskatten?