av Alexandra Anstrell (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Lagerhållning av livsmedel utgjorde en stor del av den svenska beredskapen. Det yttersta ansvaret för att tillgodose livsmedelsförsörjning på lokal nivå åligger kommunerna. Sverige har i dag ingen nationell lagring av livsmedel i statens ägo. Det finns en viss lagring av livsmedel i några få lagercentraler främst i södra och mellersta Sverige som försörjer landets konsumenter. Dessa lager ägs av privata aktörer.
Försvarsberedningen konstaterade dock 2017 att det finns behov av att lagra vissa strategiska varor i omsättningslager, särskilt sådana varor som inte kan säkras genom leveranser från utländska leverantörer eller som inte kan produceras inom landet. För att säkerställa att varor och förnödenheter snabbt och säkert kan nå ut till befolkningen behöver även ett arbete ske för att säkra distributionsvägar. Vid krig i vårt närområde eller i Sverige går det inte att garantera att avtal om leveranser av livsmedel uppfylls.
Regeringen har hittills gett Livsmedelsverket i uppdrag att utreda vilken kost som tillgodoser näringsfysiologiska krav i händelse av höjd beredskap. Utgångspunkten är att Försvarsberedningen anser att Sverige behöver bygga upp en livsmedelsberedskap för att kunna förse civilbefolkningen och Försvarsmakten med nödvändiga förnödenheter vid höjd beredskap och ytterst krig.
Min fråga till statsrådet Jennie Nilsson är därför:
Utöver uppdraget till Livsmedelsverket, vad gör statsrådet för att bygga lagerhållning av nödvändiga livsmedel för att klara försörjningen vid en säkerhetspolitisk kris?