av Betty Malmberg (M)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Sverige har nyligen fått kritik av EU-kommissionen för att vi avsätter för få Natura 2000-områden. Samtidigt uppgick vår andel totalt skyddad yta, sett till land och sötvatten, till 15 procent enligt SCB:s rapport (MI 41 SM 1901). Till detta ska läggas ytterligare drygt 45 000 hektar naturreservat som avsattes under 2019.
Enligt EU:s konvention för biologisk mångfald har medlemsstaterna beslutat att 17 procent av landytan (inklusive sötvatten) i respektive land ska ha skyddats till 2020. Enligt den SCB-rapport som hänvisas till ovan betraktar EU:s beräkningsorgan dock att vi endast har skyddat 11 procent. SCB kommenterar detta med ”att siffran är lägre jämfört med tabellerna i SCB:s statistik beror på att olika definitioner av skyddad natur har använts”. Vän av ordning undrar hur beräkningsgrunderna kan få avvika till denna grad och varför vi inte definierar skyddad natur på samma sätt som övriga medlemsstater.
Vad som gäller blir än mer anmärkningsvärt då man tar del av en nyligen utgiven rapport från LRF. I rapporten hävdas att om vi skulle beräkna andelen skyddad natur som de flesta andra länder i Europa gör uppgår det till närmare 58 procent.
Med hänvisning till ovan vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Varför skiljer sig den svenska definitionen av skyddad natur från EU:s, och vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att klargöra för EU att vår andel skyddad natur är avsevärt högre än nuvarande tolkning?