av Elin Segerlind (V)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Det är tid för kompromisser och prioriteringar. Det är mycket vi vill göra som vi inte kan eller får göra. Så även inom sjukvården. Patienter får vänta på operation för att spara både på personal och på medicin. Det är rimligt; en viss prioritering görs alltid inom vården och så även nu.
Vården såväl som veterinärvården har fått uppmaningen att spara på narkosmedicinen propofol. Därför har operationer som inte är akuta ställts in för både människor och djur. Trots denna uppmaning fortgår plastikkirurgin. Det är märkligt att vi i en tid där vi behöver prioritera låter den inte medicinskt nödvändiga plastikkirurgin fortgå. Medan intensivvårdsavdelningarna kämpar med svåra prioriteringar och veterinärer av djurskyddsskäl kan tvingas avliva djur i stället för att fortgå med procedurer där narkos krävs, används propofol till friska människor.
Sveriges Veterinärförbund har uppmärksammat det orimliga i att de har upplåtit sina lager av propofol och därmed ställts inför situationer där de inte kan vårda utan i stället får avliva djur, samtidigt som plastikkirurgin där samma medicin används får fortsätta. Det handlar inte om att undanta fler från att bidra till covid-19-vården; det handlar om att alla ska vara med och bidra. Även plastikkirurgin.
Det har angetts att mängderna som används inom plastikkirurgin är små och därför inte värda att samla in. Men samma sak gäller för veterinärvården. En katt behöver rimligen en betydlig lägre dos än en fullvuxen människa. Att undanta plastikkirurgin med den argumentationen är därför inte gångbart.
Med anledning av detta vill jag föra vidare den fråga som Sveriges Veterinärförbund ställde till Folkhälsomyndigheten.
Jag vill därför fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att agera så att propofol inte ska tillåtas att användas för planerad plastikkirurgi?