av Hans Rothenberg (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
När coronapandemin i början på mars månad fick fäste i Sverige och Europa upphörde i praktiken all idrottsverksamhet när respektive länders restriktioner trädde i kraft. För de stora publikidrotterna, vars ekonomiska grundval är exponering för publik på plats och i tv, tär rådande läge på redan knappa marginaler. Om inte förutsättningarna förändras i närtid riskerar en stor del av svensk elit- och breddidrott att försvinna.
Den svenska elitidrotten är i dag att betrakta som ren näringsverksamhet. Det gäller inte minst de två största lagidrotterna fotboll och ishockey, som på såväl herr- som damsidan är beroende av att den kommersiella miljön kring dess verksamhet fungerar. Utan matcher blir det inga intäkter och därmed heller ingen verksamhet. Att under kontrollerade och säkra förhållanden kunna återuppta sin verksamhet är därför helt avgörande för deras existens. Ur säsongsperspektiv är det framför allt fotbollen som är i ett pressat läge, där herrallsvenskan har ambitionen att starta den 14 juni och damallsvenskan siktar på start 27 juni. Runt om i Europa startar ligorna i jämn takt upp sin verksamhet, där tyska Bundesliga var först ut med spel inför tomma läktare men väl med tv-sändningar.
Elitfotbollen har presenterat ett upplägg gällande tränings- och matchmiljön för hur man skulle kunna spela utan att riskera en ökad smittspridning i samhället. Man anser vidare att en öppning av den svenska elitfotbollen varken skulle öka smittspridningen i landet eller motsäga det egna individuella ansvaret. Med dessa ambitiösa ansatser är man frustrerad över att varken regering eller myndigheter svarar upp mot önskemålen om en konstruktiv dialog. Likaså att dessa inte heller kan lämna relevanta besked om tankegångarna kring en uppstart av serieverksamheten (och det gäller på alla nivåer i seriesystemen).
Oavsett aspekterna av att elitfotbollen är en del av den svenska kulturen så är den också att betrakta som en näringsverksamhet som berör tiotusentals människor som har sin försörjning kopplad till densamma. Därutöver når det folkliga engagemanget för dess verksamhet miljontals människor. Bristen på myndigheternas förståelse och konstruktiva beslut för elitfotbollens extremt utsatta läge upplevs därför som ytterst frustrerande.
Med anledning av ovan vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Vad avser regeringen och ministern att göra för att underlätta möjligheterna för den svenska elitfotbollen att snarast kunna återuppta sin verksamhet?