av Alexandra Anstrell (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Nyligen ställde jag en skriftlig fråga till landsbygdsminister Jennie Nilsson angående den storskaliga trålningen i Stockholms skärgård. Detta med anledning av risken att hela ekosystemet sätts ur spel och av att tillgången till fisk minskar dramatiskt.
Jag fick då följande svar: ”Det är rådets förordning (EU) nr 2019/1838 av den 30 oktober 2019 om fastställande för 2020 av fiskemöjligheter för vissa fiskebestånd och grupper av fiskebestånd i Östersjön som reglerar fisket av sill eller strömming i Östersjön 2020, inklusive den svenska kvoten för sill i det havsområde som inkluderar vattnen inom Stockholms länsgränser. Fiskemöjligheterna för sill i detta område fastställdes liksom föregående år på långsiktigt hållbara nivåer, grundat på ICES vetenskapliga råd och i enlighet med målet om maximal hållbar avkastning (MSY). Beståndssituationen för den s.k. centrala sillen bedöms enligt ICES vara god” samt att ”Det är Havs- och vattenmyndigheten som fördelar de svenska kvoterna, inklusive för den sill som finns i Stockholms län vatten” och vidare ”Jag följer utvecklingen av det svenska yrkesfisket, särskilt det småskaliga och kustnära fisket”.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Hur menar statsrådet att hon följer utvecklingen av det svenska yrkesfisket, och hur säkerställer statsrådet att Ices bedömningar är gjorda på faktiskt utfall?