av Maria Malmer Stenergard (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Den 1 januari 2020 genomförde regeringen ändringar i den så kallade EBO-lagen, vilket innebär att asylsökande som bosätter sig i en del av en kommun som anses ha sociala och ekonomiska utmaningar inte ska ha rätt till dagersättning.
32 av Sveriges 290 kommuner fick möjlighet att anmäla socialt utsatta områden till Migrationsverket. Av dessa har elva kommuner, däribland Göteborg, Kristianstad och Malmö, anmält hela kommunen. 13 kommuner har anmält delar av kommunen. Två kommuner har inte anmält någon del alls (DN den 11 maj).
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson har uttalat att det inte var lagens syfte att en hel kommun skulle kunna anmälas utan endast de områden som har sociala och ekonomiska utmaningar.
Regeringen beslutade den 15 maj 2020 om en promemoria som innebär att det dels införs kriterier för vad som klassas som ett socioekonomiskt utsatt område, dels att Länsstyrelsen ska kunna invända mot kommunens beslut utan att kommunen har rätt att få en rättslig prövning. Dessutom ska redan inlämnade anmälningar löpa ut under 2020 så att kommunerna måste gå igenom ett nytt anmälningsförfarande, som då blir föremål för Länsstyrelsens prövning.
Kommunerna har störst kännedom om den lokala situationen. Med regeringens förslag inskränks kommunernas självbestämmande ytterligare. Att det skulle uppstå tillämpningsproblem kopplade till den nya lagen kan knappast ha kommit som en överraskning. Flera remissinstanser påpekade detta. För att komma till rätta med Sveriges omfattande integrationsproblem och bekämpa det djupa utanförskap som finns i många delar av Sverige borde EBO i stället avskaffas helt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vilka dialoger har ministern haft med kommunala företrädare i framtagandet av nämnda promemoria, och varför föreslår han inte att helt avskaffa möjligheten till eget boende under asyltiden?