Fråga 2019/20:132 Regeringens nya position om flytträtten

av Dennis Dioukarev (SD)

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

Regeringen föreslår i propositionen En effektivare flytträtt av försäkringssparande att försäkringsföretagen ska få ta ut en avgift för oamorterade anskaffningskostnader i upp till tio år. Exempel på anskaffningskostnader är provision till försäkringsförmedlare eller ersättning till försäkringsföretagets egen säljkår. Flyttavgifterna kommer fortsatt att ligga kvar på höga nivåer med regeringens proposition, och det finns fler argument i sak emot regeringens nya linje, men jag vill fokusera frågeställningen till statsrådet kring vad som föranledde positionsförflyttningen.

Initialt föreslog regeringen att rätten att ta ut avgift för anskaffningskostnader skulle begränsas till fem år efter det att försäkringsavtalet ingicks. Nu backar man alltså och föreslår tio år i stället och ställer sig därmed på försäkringsbranschens sida, vilket uppmärksammats i medierna. Det uppfattas av många som ett svek mot landets småsparare eller i bästa fall som ett slag i luften.

Min fråga till statsrådet Per Bolund är följande:

 

Varför går regeringen emot sitt ursprungliga förslag och Konkurrensverkets rekommendation om tidsbegränsning på fem år?