av Per Ramhorn (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Sveriges strategi har varit att till varje pris skydda riskgrupperna från att smittas av covid-19. Särskilt viktigt har det varit att hindra smittan från att komma in på landets äldreboenden. Vi kan nu konstatera att regeringen har misslyckats med detta på ett katastrofalt sätt.
Coronaviruset har tagit sig in på minst 541 äldreboenden i Sverige. Från norr till söder rör det sig om tusentals äldre som har smittats på boenden.
Ett nationellt besöksförbud infördes av regeringen den 1 april 2020. Då hade redan 90 kommuner runt om i landet bekräftade eller misstänkta fall av coronasmittade äldre på äldreboenden. Andra nordiska länder införde besöksförbud betydlig tidigare. Danmark införde till exempel nationellt besöksförbud på äldreboenden redan den 18 mars.
Vi kan konstatera att regeringens åtgärder har varit för små, för få och alldeles för sent insatta. Regeringen har tillåtit en större samhällsspridning än övriga nordiska länder, och samtidigt saknas en tydlig plan för hur de äldre ska skyddas.
Det kan därför konstateras att regeringen inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra att människoliv gått till spillo, eftersom Sverige valde en annan strategi med betydligt färre restriktioner än våra nordiska grannländer. De äldre har fått betala det högsta priset, eftersom regeringen valde en strategi som uppenbarligen inte fungerar.
Av den anledningen vill jag ställa följande fråga till socialminister Lena Hallengren:
Varför vidtog inte ministern och regeringen tidigt de nödvändiga åtgärder som krävdes för att coronaviruset inte skulle ta sig in på landets äldreboenden, vilket hade förhindrat dödsfall, och anser ministern och regeringen att den svenska strategin, med betydligt mindre restriktioner än våra nordiska grannländer, hittills har varit framgångsrik?