Fråga 2019/20:1282 Ett huvudmannaskap vid missbruksvård

av Sten Bergheden (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Den 2 maj 2019 tog riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande om att regeringen skulle återkomma med ett förslag på en huvudman vid psykisk ohälsa och beroendesjukdomar/missbruk. Nuvarande ansvarsfördelning mellan regioner och kommuner fungerar dåligt och behöver ses över. 

Den 11 april 2019 publicerades följande text på riksdagens webbplats som beskriver tillkännagivandet:

”Personer med samsjuklighet i form av psykisk ohälsa i kombination med beroendesjukdom är en särskilt utsatt grupp. Enligt socialutskottet kan den nuvarande ansvarsfördelningen mellan kommun och region (tidigare landsting) innebära att den enskilde inte får den vård som behövs. Utskottet anser därför att regeringen bör se över frågan om hur ansvaret för vård vid samsjuklighet i form av psykisk ohälsa i kombination med beroendesjukdom kan samlas hos en huvudman. Efter att regeringen gjort en sådan översyn bör den utreda möjligheterna till en gemensam tvångslagstiftning för personer med psykisk ohälsa i kombination med beroendesjukdom. Detta eftersom det finns en gränsdragningsproblematik mellan lagen om vård av missbrukare i vissa fall och lagen om psykiatrisk tvångsvård.”

Många missbrukare saknar fast boende och flyttar runt bland släktingar och vänner, vilket gör att det tillfälliga boendet kan variera mellan flera kommuner. Detta gör att missbrukaren riskerar att hamna mellan olika stolar och att ingen av kommunerna känner ansvar för att ta tag i problemet.

Ett annat problem kan vara att missbrukaren har både missbruksproblem och psykisk ohälsa, vilket kan resultera i att varken missbruksvården eller psykiatrin fullt ut tar tag i problemen.

Oavsett vad orsaken är så hamnar missbrukaren i en situation som kan förvärra missbruksproblemen och göra att vården inte kommer igång i tid.

Ett tydligt huvudmannaskap bör införas som gör att missbrukare inte hamnar mellan stolarna.

Detta problem har socialutskottet och riksdagen tydligt pekat på i sitt tillkännagivande. Nu har det snart gått ett år sedan tillkännagivandet om ett huvudmannaskap, men fortfarande har ingenting hänt. 

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren: 

 

Hur långt har ministern och regeringen kommit i arbetet med att lägga fram ett förslag enligt utskottets och riksdagens tillkännagivande?