av Tobias Andersson (SD)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Under en längre period har man kunnat ana att den högkonjunktur som rått de senaste åren har börjat att avta. I sviterna av coronavirusets utbrott har världsekonomin stresstestats ordentligt. Kinesisk tillverkningsindustri har stängts ned, hela Italien är under karantän och utvecklingen på börserna liknar den under förra finanskrisen.
Denna utveckling riskerar att bli direkt förödande för delar av svenskt näringsliv, och redan nu vittnar vissa sektorer om stora utmaningar.
Givet den nulägesrapporten råder inga tvivel om behovet av att vi från politikens sida gör vårt yttersta för att bistå – och underlätta för – det svenska näringslivet. Det finns akuta åtgärder som behöver vidtas, vilka förhoppningsvis delvis redan har vidtagits när svaret på denna skriftliga fråga kommer.
Det finns dock skäl att ta tillfället i akt och se över vilka åtgärder som på längre sikt kan göra skillnad för det svenska näringslivet. Något som ständigt betungar svenskt näringsliv är onödigt regelkrångel och den administrativa kostnad som det orsakar, och det är positivt att näringsministern återkommande har uttryckt en ambition om att förenkla regelbördan i Sverige.
Ett sätt att motarbeta detta vore att, likt andra länder i EU, utgå från principen om en regel in, en regel ut. Principen bygger på att inte förvärra den existerande administrativa bördan för företagare varpå en administrativ börda behöver tas bort när en ny implementeras.
Det är förvisso positivt att EU-kommissionen lyft motsvarande förslag på EU-nivå men ett sådant förslag kan onekligen kompletteras med ett nationellt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Anser ministern att det är aktuellt att verka för principen om en regel in, en regel ut, och hur kommer i sådana fall ministern att verka för detta?