av Alexander Christiansson (SD)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
På grund av den förda migrationspolitiken har vi i dag en svår situation på den svenska arbetsmarknaden. Med en mycket stor andel människor som står långt från arbetsmarknaden borde drastiska åtgärder vara prioriterade från regeringen.
Under de senaste decennierna har många miljarder satsats på integration av nyanlända på arbetsmarknaden. Satsningar som inte motsvarat det önskade resultatet på långa vägar.
Nedan följer en lista på dessa satsningar:
1996 – arbetsplatspraktiken
1998 – anställningsstödet
2000 – jobbcoacher
2007 – instegsjobb
2009 – nystartskontor
2010 – avlönade etableringslotsar
2014 – traineejobb
2018 – introduktionsjobb
Att utkräva ansvar av nuvarande regering för alla de satsningar som gjorts är inte rättvist, men de flesta av dem har genomförts av regeringar ledda av Socialdemokraterna.
Otaliga utvärderingar visar på ett mycket svagt resultat i relation till de kostnader som detta fört med sig. Skattepengar som kunde ha gått till andra delar av välfärden.
Regeringen väljer att öka anslagen till extratjänsterna trots vetskapen om de närmast obefintliga resultaten.
Under 2017 och 2018 deltog 36 000 personer i en extratjänst, och ca 1 900 personer gick vidare till arbete. Av de 1 900 personer som gick vidare till arbete gick de flesta vidare till andra subventionerade anställningar eller andra arbetsmarknadsåtgärder.
Den totala kostnaden med handledarstöd, subventioner och bonussystem för de kommuner som når upp till målen uppgår till enorma summor – enligt Svenskt Näringslivs beräkningar närmare bestämt 30 miljarder under mandatperioden.
Min fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är:
Är det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv försvarbart att fortsätta med den typ av etableringsåtgärder som ger närmast obefintliga resultat?