av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I en debattartikel i Läkartidningen med rubriken ”Livsfarliga råd till vården och samhället om risker med coronaviruset” ifrågasätts Folkhälsomyndighetens råd om att människor som är direkt hemkomna från extrema högriskområden som Iran och norra Italien ska återgå direkt till arbete och vanliga aktiviteter. Artikeln fortsätter med ”i synnerhet då de arbetar med människor som har hög risk att dö”. Artikelns författare är överläkare, ansvarig för hjärt-MR och spirometri.
I artikeln står också att det är kontroversiellt att påstå att asymtomatiska bärare inte är smittsamma.
Läkaren hänvisar i artikeln till den amerikanska motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten vid namn Centers for Desease Control and Prevention (CDC), som på sin hemsida skriver att ”någon spridning är möjlig innan människor visar symtom på insjuknande”.
Singapore, som sägs ha stor erfarenhet av skydd mot smittsamma sjukdomar, har den ordningen att personer som varit i ett riskområde (oavsett arbetsplats) ska stanna hemma i 14 dagar.
Arbetsplatser såsom sjukhus används som exempel på vad som kan hända om någon insjuknar eller bär på virus vid operation eller andra tillfällen. Själv tänker jag på omsorgen. Som det står i artikeln insjuknar ju inte personer enbart hemma och utanför arbetet.
Med anledning av ovan vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Anser ministern att Folkhälsomyndigheten har tydliggjort och redogjort för läget och hanteringen till den grad att ministern fortsatt anser att de svenska förebyggande åtgärderna och kommande åtgärder är tillräckliga?