av Linus Sköld (S)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
I Norrbotten finns två stora mineralfyndigheter som två olika bolag ansökt om koncession för. Det ena gäller en järnmalmsgruva i Kallak i Jokkmokks kommun, det andra en koppargruva i Laver i Älvsbyns kommun.
Tillväxt och ökande välstånd i världen driver efterfrågan på mineraler, och vår välfärd i Sverige är helt beroende av den basindustri och export som sker med anledning av våra naturtillgångar, inte minst i norra Sverige. Varje exploatering innebär såklart ett ingrepp i vår miljö. I Sverige finns kunnandet, tekniken och miljömedvetenheten att bryta mineraler med så små negativa konsekvenser som möjligt. Dessutom har vi höga arbetsmiljökrav och lagstiftning som tillförsäkrar våra gruvarbetare sjystare villkor än vad motsvarande yrkesgrupp har på många andra håll i världen. Det finns alltså såväl ekonomiska som sociala och miljömässiga skäl att överväga att bryta mineraler i norra Sverige hellre än på andra platser på jorden.
Jag är dock medveten om att dylika beslut innebär svåra avvägningar mellan olika intressen som till exempel rennäring och gruvnäring, naturvärden och ekonomiska värden. Jag har därför stor respekt för att regeringen inte lättvindigt kan fatta beslut om stora exploateringar.
Men nu har vi nått en gräns. Både Kallak och Laver har varit under beredning i Regeringskansliet under flera år. Processen innan ärendena hamnade hos regeringen för avgörande har också den varit mångårig och med en rad olika myndigheter involverade.
Därför vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
När kan vi förvänta oss avgöranden i de båda här nämnda ärendena?