av Håkan Svenneling (V)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Regeringen har aviserat att en förnyad svensk Arktisstrategi ska presenteras under året. Eftersom mycket har hänt sedan 2011, då den förra antogs, är det välkommet med uppdaterade skrivningar på en rad områden. Strategin skulle antas redan förra året men har dröjt.
I dag är hoten mot Arktis allvarligare än någonsin tidigare. På få andra ställen på jordklotet har klimatförändringarna varit så omfattande och fått så dramatiska konsekvenser för både växtliv, djur och människor. I klimatförändringarnas spår uppstår nya utmaningar. När isen smälter möjliggörs utvinning av de naturresurser som finns i Arktis, och nya transportleder öppnas upp genom nordost- och nordvästpassagerna. Det innebär både nya hot mot miljön och att risken för säkerhetspolitiska spänningar i regionen ökar.
Delar av Sverige ligger i Arktis, och Arktis är att betrakta som vårt lands absoluta närområde. Klimatförändringar, miljöhot och säkerhetspolitiska konflikter i Arktis kommer därför att ha direkt påverkan på vårt land.
Att allt fler länder blickar mot Arktis måste däremot inte betyda en ökad risk för konflikter. Det finns goda exempel i regionen på hur säkerhetspolitiska spänningar kan omsättas i ömsesidigt samarbete. Den naturliga lösningen borde vara nedrustning, ökat samarbete och utbyte. Vänsterpartiet menar att det är av yttersta vikt att vidhålla ett nära samarbete mellan samtliga länder som inkluderas i Arktis närområde.
Frågan om Arktis framtid är synnerligen angelägen. Det vore därför lämpligt att strategin blir en skrivelse till riksdagen.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Kommer regeringens Arktisstrategi att bli en skrivelse till riksdagen, och om inte, varför?