av Fredrik Schulte (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringens förslag att avveckla den övre skiktgränsen i den statliga inkomstskatten är en mycket lovvärd och välkommen reform. Skälen för detta är många, varav åtskilliga presenteras i budgetpropositionen. Exempelvis konstaterar den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen:
• ”Skatten på arbete sänks för att bidra till jobb och hållbar tillväxt. Den s.k. värnskatten avskaffas, vilket väntas leda till fler arbetade timmar ...”
• ”Att den s.k. värnskatten slopas bedöms bidra till en ökad medelarbetstid. Förslaget bedöms stärka redan sysselsatta individers ekonomiska incitament att arbeta fler timmar och att göra lönekarriär. På lång sikt förväntas förslaget leda till fler arbetade timmar och en ökad löneinkomst för dessa individer, vilket i sin tur påverkar BNP positivt.”
• ”En skattning baserad på mikrosimuleringsmodellen FASIT pekar på att antalet arbetade timmar i ekonomin kan öka med 7 000 årsarbetskrafter.”
• ”Förslaget väntas ha en försumbar effekt på både antalet sysselsatta och antalet arbetslösa personer i ekonomin.”
• ”Den långsiktiga självfinansieringsgraden för reformen bedöms ligga nära 100 procent.”
• ”Det blir också mer lönsamt för dem med de högsta arbetsinkomsterna att på andra sätt öka sina inkomster.”
Det borde finnas få skäl att avstå ett förslag som innebär högre sysselsättning och tillväxt, fler arbetande timmar och en 100-procentig självfinansieringsgrad. I tidigare debatter i kammaren har dock finansministern återkommande förnekat och gjort sig lustig över att detta skulle kunna tänkas vara effekterna av sänkta marginalskatter vid den extensiva marginalen. Nu lämnar alltså finansministern in en budget som argumenterar starkt för motsatsen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: