Interpellation 2019/20:85 Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken

av Ludvig Aspling (SD)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Kinas starkaste instrument för internationellt inflytande är det så kallade Belt and Road-initiativet (BRI), vilket har en påstådd samlad prislapp på 1 biljon dollar. Planen ska sammanlänka Kina, Centralasien, Mellanöstern och Europa genom massiva infrastrukturprojekt med syftet att främja tillväxt, handel och råvaruutvinning.

Två år efter att BRI lanserades 2013 sjösattes ett av dess huvudsakliga verktyg, Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken (AIIB). Inledningsvis hävdades att AIIB var en vanlig utvecklingsbank (som finansierar utvecklingsprojekt där risken är för stor för kapitalmarknaden). Kina har dock rivit den fasaden och beskriver numera AIIB och BRI som ”två motorer på ett flygplan”.

AIIB:s främsta säljargument är flexibilitet och tillmötesgående av låntagares behov, vilket i praktiken betyder mindre ansvar för social och miljömässig påverkan, hållbarhet och korruption.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:

1. Anser statsrådet att AIIB:s utlåning håller en tillräckligt hög kvalitet för att motivera svenskt medlemskap i banken?
2. Ser statsrådet någon risk med att Sverige genom medlemskapet bidrar till att främja Kinas bredare utrikespolitiska ambitioner?
3. Ser statsrådet några problem med att investera i en utvecklingsbank som tillåter finansiering av nya kolkraftverk?