av Mikael Eskilandersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Det finns anledning för Sverige att ompröva beslutet att ta bort arvsrätten för kusiner. Beslutet från 1928 är helt enkelt otidsenligt och omodernt. Först och främst har antalet kusiner per person minskat. Under början av 1900-talet var det inte ovanligt med sex till tio barn, och antalet kusiner kunde då bli 20–30 stycken. Detta kan jämföras med dagens cirka två barn. Antalet kusiner har därmed sjunkit till att snarare ligga på hanterliga tre till sex stycken. Därmed har ett av argumenten som gjorde att man tog bort arvsrätten för kusiner, att arvet splittrades i väldigt många små delar, nu upphävts.
Citat från propositionen 1928: ”Då kusinkretsen ofta är stor och det i dessa fall, då testamente ej föreligger, vanligen är fråga om små kvarlåtenskaper, kommer nämligen arvet att splittras i smådelar.”
I dag är det snarare så att den som avlider och inte har närmare släktingar än kusiner som kan ärva också har närmare band till sina kusiner eftersom det är få personer och det är den personens hela släkt. Det är alltså inte jämförbart med en vanlig person med närmare släktingar som också är arvsberättigade.
Ett annat skäl till att kusiner inte skulle ärva, som inte längre är aktuellt, var svårigheten att spåra kusiner som emigrerat, då en stor del av Sveriges befolkning hade flyttat utomlands och människor fortfarande drömde om att finna lyckan på andra sidan Atlanten. I dag är det inte svårt att kontakta kusiner på andra sidan Atlanten om det skulle behövas och inte heller svårt att överföra pengarna de ärvt. Dock är Sverige inte längre ett utvandringsland som vi var för 100 år sedan, så problemet i sig finns inte.
Även Allmänna arvsfonden kan ses som ett skäl till att ge kusiner arvsrätten åter, då denna fond milt sagt inte följt den ursprungliga tanken utan ger pengar till sådant som ligger långt utanför ”uppväxande släktets underhåll och uppfostran”. Fonden har också genom domstolar och advokater roffat åt sig stora summor, där testamenten funnits men ibland haft mindre brister.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Har ministern och regeringen för avsikt att se över arvsordningen så att kusiner åter kan få arvsrätt när närmare släktingar saknas?