av Momodou Malcolm Jallow (V)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
I kölvattnet av polismordet på George Floyd i USA blev det omfattande demonstrationer världen över, alltså inte bara i USA utan även i Europa och Sverige. Afrofobi, och strukturell och institutionell rasism är inte bara ett amerikanskt problem utan det är också alltför vanligt förekommande i Europa och i Sverige i synnerhet.
Den 2 augusti publicerade Sveriges största tidning Dagens Nyheter ett stort sjusidigt reportage som Niklas Orrenius har stått bakom, som med all önskvärd tydlighet visar afrosvenskarnas utsatthet för både rasistiskt polis-och väktarvåld och strukturell diskriminering.
Den 3 april 2019 bevittnade hela Sverige genom en mobilvideo hur en gravid afrosvensk kvinna i åttonde månaden, som var på väg till sjukhuset med förvärkar, tvingades av tunnelbanan vid en biljettkontroll av ett flertal ordningsvakter. Filmerna visar hur hon under våldsamma omständigheter tvingades ut ur tåget. Kvinnan skriker som för sitt liv, hennes upprivna dotter gråter och andra kvinnor på perrongen vädjar till vakterna att lugna sig och ta hänsyn till att människan de drar och sliter i uppenbart är höggravid. Hon blev nedtryckt på en bänk med magen nedåt och med ett väktarna i ryggen, panikslagen, väldigt rädd och förnedrad framför sitt barn.
Strax efter denna fruktansvärda afrofobiska händelse gjorde Expressen en unik kartläggning av vaktbolagen och hittade över 170 personer med koppling till högerextremism. En av dem är Tobias Lindberg, 45, en tongivande propagandist för nazistiska Nordiska motståndsrörelsen som under flera år jobbade för vaktbolagsjätten Securitas, enligt Expressen.
Den 14 augusti 2020 gjorde Expressen ett reportage om bland annat afrosvenska fotbollsspelare, däribland landslagsspelaren Alexander Isak. Vi får höra om saker som sagts, skrikits, skrivits eller viskats, av tränare, motståndare, föräldrar och åskådare, och som ägt rum i olika skeden av karriären: barn, juniorspelare och professionella fotbollsspelare i Sverige, landslagsspelare eller utlandsproffs. Rasism och afrofobi präglar deras vardag och fortsätter på fotbollsplanen.
De senaste hopplösa ropen på hjälp är fruktansvärda vittnesmål från tusentals föräldrar till afrosvenska barn i hela landet, som vill se krafttag i skola och förskola mot afrofobi och andra former av rasism och diskriminering på grund av hudfärg.
De här vittnesmålen om afrofobi kommer från föräldrar, barn och vuxna som inte har glömt och fortfarande bär med sig sorg och ilska över det de blivit utsatta för. Deras berättelser visar att afrosvenska barn fortfarande blir utsatta för afrofobi, rasism och mikroaggressioner i skolan eller förskolan, som ska vara trygga platser för våra barn. De skickade ut ett öppet brev till alla skolor, skolhuvudmän och skolpolitiker i hela Sverige, med sex krav på åtgärder för att skapa en skola fri från afrofobi.
Det finns ett flertal exempel och rapporter om afrofobi och strukturell rasism i Sverige trots den förnekarkultur som är djupt rotad i Sverige även bland högt uppsatta politiker.
Dessa ständiga förnedringar, trakasserier och hot och detta hat och övervåld har vi sett många gånger förr och är tyvärr välbekanta för mig som afrosvensk i Sverige. Vi är extremt oroade över att samhället fortsätter att blunda för dokumenterat dagligt våld, rasism och förnedrande behandling som riktas mot framför allt afrosvenskar och andra rasifierade grupper.
Vi lever i Sverige men på olika och sämre villkor.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen: