av Håkan Svenneling (V)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Sedan 1994 har Aleksandr Lukasjenko varit Belarus president. Han har många gånger kallats Europas sista diktator. Även om val har hållits har inga av dem varit fria och rättvisa sedan han tog makten, och både journalister och oppositionella har fängslats. Under närmare 20 år har EU och USA haft sanktioner mot Belarus med anledning av de omfattade brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Belarus har under lång tid haft en nära relation till Ryssland med omfattande ekonomiskt utbyte och viktiga leveranser av gas från Ryssland till Belarus. Det har till och med talats om att Belarus skulle bli inkorporerat i Ryssland via avtal. Den senaste tiden har dock relationerna försämrats.
Regimen i Minsk har nu velat närma sig Europa och USA i syfte att minska beroendet av Ryssland. USA:s utrikesminister Pompeo besökte under hösten Belarus, det första besöket från USA på mycket länge. Men även andra länder har närmat sig Belarus, till exempel Ungern. Så också den svenska regeringen. När utrikesminister Ann Linde besökte landet den 24–25 november var hon den första svenska utrikesminister sedan 1992 som gjort ett officiellt besök i Belarus. Besöket i Minsk genomfördes tillsammans med Finlands utrikesminister Pekka Haavisto.
Besöket i Minsk genomfördes trots att OSSE:s valobservatörer konstaterat att parlamentsvalet den 17 november inte hade gått rätt till.
Söndagen den 9 augusti hölls presidentvalet. Som väntat valde Lukasjenkos regim att fuska, och man hävdade att han vunnit valet med fantasisiffror. Valfusket har lett till omfattande protester som slagits ned hårt av regimen med tusentals fängslade, och minst två personer har dödats. Lukasjenko är nu pressad men inget pekar på att diktatorn har för avsikt att frivilligt lämna makten och införa demokrati.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: