av Kerstin Lundgren (C)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Det kinesiska kommunistpartiets beslut att driva igenom en så kallad nationell säkerhetslag för Hongkong har tydligt visat regimens rädsla för människors frihet. Frihet att ta del av olika åsikter, att ha olika åsikter, akademisk frihet, pressfrihet – frihet att inte stötta president Xi Jinping och CCP. Vi har under sommaren kunnat följa hur studenter grips och hur en juridikprofessor avskedats av sitt universitet för sin roll i de fredliga paraplydemonstrationerna 2014. Nyligen greps också den ansvariga publicisten och ägaren till Apple Daily utifrån den nya svepande säkerhetslagen.
Det är uppenbart att rättssystemet i Hongkong inte längre är fristående från kommunistpartiet. Den nya säkerhetslagen, och det vi nu ser hända med stöd av den, förändrar definitivt bilden av ett Kina och två system. Bilden växer fram av ett system: kommunistpartiet. Historien lär oss att inga regimer, vare sig partier eller diktaturer, är eviga. Framtiden för det kinesiska folket kan självklart komma att förändras, men så länge nuvarande ledning verkar krävs att den strategi som riksdagen antogs följs upp av regeringen.
Utifrån det som nu sker är det uppenbart att det inte finns skäl att upprätthålla det utlämningsavtal som Sverige har med Hongkong. Rättsväsendet kan inte längre anses vara vare sig fritt eller rättssäkert. Det är nu kinesiskt, ett system som vi sett kidnappar och fängslar även utländska publicister, som vår svenske medborgare Gui Minhai. Ett antal andra länder har valt att avsluta sina utlämningsavtal, och Sverige bör följa deras exempel.
När det gäller stöd för alla som kämpar för demokrati, för alla demokrater, är det viktigt att verkliga demokratier agerar tydligt när utvecklingen går helt fel. Det måste också gälla dem som fortfarande kämpar i Hongkong och Kina. Förutom frågan om utlämningsavtalet finns det skäl att se hur Sverige kan stärka sin närvaro i Taiwan. Frågan om att göra om det kontor som Business Sweden nu har till ett Sweden Office i Taipei skulle sända en både viktig och tydlig signal.
Med hänvisning till vad jag här anfört vill jag fråga utrikesminister Ann Linde följande: