av Tobias Andersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I början av året var det mer regel än undantag att det dagligen rapporterades om diverse brott mot unga, det ena värre än det andra. Misshandel, överfallsvåldtäkter och grova personrån tillhör i dag vardagens orosmoln för laglydiga svenska ungdomar runt om i landet. Framfarten av den nu härjande coronapandemin har dock, av naturliga skäl, tagit upp det huvudsakliga medieutrymmet de senaste månaderna. Det innebär dock inte att problematiken försvunnit eller att behovet av adekvata åtgärder minskat.
Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att antalet anmälda rån mot unga under 18 år har fördubblats mellan 2016 och 2019. Förra året anmäldes hela 2 484 ungdomsrån, och samtidigt finns det skäl att misstänka att mörkertalet är stort. Det nya svarta för ungdomar som växer upp i Sverige är att känna en ständigt närvarande oro. En oro som inte begränsas till risken att ”bara” bli bestulen på sin jacka; unga vet att de riskerar att bli av med livet eller grovt misshandlas och förnedras även om de gör allt för att gå rånarna till mötes.
I min roll som ungdomspolitiker har jag fått höra otaliga skräckhistorier på området från hela landet. Även om brotten ungdomarna utsatts för har varierat har en sak varit konstant: deras uppfattning om att politiken gör för lite, om ens någonting alls, för att de ska få upprättelse och återfå tryggheten i sin vardag.
Trots att denna utveckling gått att skönja under en längre tid har olika regeringar hitintills inte vidtagit adekvata åtgärder – varken för att begränsa tillväxten av unga kriminella eller för att på riktigt straffa dem som redan återfinns inom nämnd kategori.
I stället tycks regeringen och diverse förvirrade proffstyckare vara direkt oförmögna att ens förstå roten till problematiken. När statsministern på fullaste allvar beskyller Alliansens skattesänkningar för förnedringsrån mot unga vet vi att lösningarna inte ens är inom synhåll för regeringen.
Det faktum att flertalet av de berörda brotten dessutom tycks vara sprungna ur ett djupt förakt mot svenskar som grupp gör knappast problemet mindre. Denna form av svenskfientlighet, som tar sig uttryck i grova brott riktade mot unga svenskar, lär bli ett tilltagande problem om regeringen inte omgående agerar. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen i dagens frågestund (den 28 maj) inte kunde svara ja på en konkret fråga från Adam Marttinen rörande ifall regeringen kommer att vidta någon åtgärd för att svenskfientlighet ska straffas hårdare.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande: