av Sven-Olof Sällström (SD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Somrarna 2014 och 2018 rasade de största skogsbränderna i modern tid i Sverige. För att kunna släcka dessa bränder behövde omfattande insatser genomföras under lång tid. Insatserna tog oerhörda resurser i anspråk och kostade mycket pengar. Utöver detta fick också ett stort antal familjer se den skog som generationer före dem förvaltat och arbetat i gå upp i rök.
Erfarenheterna från skogsbränderna 2014 och 2018 är många. Bland annat blev det uppenbart att Sverige inte hade tillräcklig förmåga att släcka skogsbränder från luften. Möjligheten att bekämpa skogsbränder på detta sätt har nu dessbättre förstärkts genom MSB:s helikopteravtal med privata aktörer och genom att myndigheten slutit avtal med Saab om skogsbrandsläckningsflyg. Framsteg som vi välkomnar även om detta borde skett för flera år sedan.
Det finns dock fortfarande ett problem. Ska man kunna nyttja flygande resurser vid skogsbränder krävs det tillgång till flygplatser. De större flygplatserna i Sverige, som Arlanda och Landvetter, drivs av staten medan de mindre drivs i kommunal regi. Att driva en flygplats kostar pengar vilket inte är något som kommunerna har överskott av i dag. Läget är allvarligt då ett antal regionala flygplatser riskerar att gå omkull om inte ett förbättrat statligt stöd kommer till stånd.
Under skogsbränderna sommaren 2018 blev behovet av de regionala flygplatserna extra tydligt då den lilla flygplatsen i Sveg blev själva centrum för de flygande släckinsatserna. Under en period stationerades sex stycken utländska brandsläckningsflygplan och ett stort antal helikoptrar där. Utan Svegs flygplats hade dessa insatser försvårats då transportsträckorna för flygplanen och helikoptrarna blivit avsevärt mycket längre.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Toms Eneroth:
Hur avser ministern att säkerställa att den funktion som de regionala flygplatserna fyller ur ett krigs- och krisberedskapsperspektiv bibehålls under och efter pågående kris?